torsdag 19 augusti 2010

Nu ska det bli smoothe

Min mamma lärde mig att inte stoppa huvudet i plastpåsar..men jag är en rebell!


Jag köpte ny hårinpackning idag. Mitt hår har blivit så torrt i sommar, så nu ska det bli ändring på det hoppas jag. Börjar med en ultraomgång!

Published with Blogger-droid v1.5.3.1

onsdag 18 augusti 2010

Liten recension

Okej, såhär några dagar efter. Och två och en halv dag in på första jobbveckan efter semestern (det måste man ju kommentera, det gör ju alla ;) ), så har det blivit dags att sammanfatta årets Way out west, mitt fjärde i ordningen. Yes, jag har varit på them all!

Så, hur var årets Way out west?
Man kan ju lugnt säga att det inte var det bästa året sett till hur många artister man ville se. Däremot kan man säga att det nog var det bästa året sett till hur mycket man hann dricka mellan konserterna.
Förstår mer och mer vilken otroligt creddig festival Wow är. Kändisar i drivor. Jag menar, Kirsten Dunst! Min tonårsidol och tjejen som ska spela huvudrollen i filmen om mitt liv!
Man ser det ju också på besökarna. Och man hör på radion och läser i tidningarna hur snygga och coola folk är på Wow. Dock är jag övertygad om att alla är fake. Nästan alla i alla fall. Man ser det så tydligt när folk är klädda på ett sätt som dom inte är i vanliga fall. Det lyser igenom.
Men men, det var inte dessa vi skulle prata om, utan musiken.

Musiken! Nedan skrev jag i lördags natt, nyss hemkommen från festivalen.

Bäst:
M.I.A och Håkan.
Två helt skilda världar, men båda så fantastiska. M.I.A briljerar, kaxig och cool med politisk agenda som får svenska musikers politiska texter att se ut som verk skrivna av försiktiga skolflickor. Jag har älskat M.I.A sedan 'Bucky done gun' kom 2005, och det står lugnt kvar.
Och så Håkan. Han är kärlek, han är Göteborg, och Göteborg älskar sin Håkan. Att höra 10års-jubilerande albumet Känn ingen sorg, i sin helhet live var verkligen magiskt. Och att se Håkans tacksamhet och glädje över alla människor som var där, och för de tio år som gått, fick mig att gråta.

Sämst/mest överskattat:
Wu-Tang Clan.
Jag förstog inte riktigt. Ska de här vara bra? Jag vet ju vilka de är och tyckte att det var coolt att de skulle komma till Way out west, men jag har aldrig hört dem innan. Nu förstår jag varför. Eller berodde det helt enkelt på att det bara var några ur den gamla clanen som var där? Jag vet inte. Men jag tyckte inte att det var bra. Tråkigt, icke svänigt, och bara massa klyschor. Tur att jag satt på ölområdet och inte framför scenen.


Slottskogen tre dagar efter

torsdag 12 augusti 2010

Festival-shoppat

Idag har jag inhandlat utrustning för årets Way out west. Det ser nämligen inte speciellt ljust ut inför helgen. Så i år är jag i alla fall beredd på skitväder..

Har lite beslutsångest bara.. Ska jag verkligen ha en röd regnjacka? Eller ska jag gå tillbaka och byta till svart? Hmm..grubbel..

Stövlarna är jag däremot nöjd med. Är ganska säker på att jag valde rätt där.. :)