Året i kort-korthet

Jag tänkte att man ändå skulle försöka sammanfatta året såhär på nyårsafton. En dag för både eftertanke och blickar framåt (klyschorna är i alla fall på topp).

Ett år som började som det tidigare slutade. Jag och Frida hade nyårsfest. En mycket lyckad sådan. Vi gjorde dessutom ett uppträdande, något jag sent kommer att glömma!

Sedan flöt det på, med diverse trevligheter, P3 Guld, Hotellöppnanden, fyraårsfirande o.s.v. Men sedan hände ju något. Den som trots allt följt min blogg, eller för den delen känner mig, vet ju vad.

Det är ju ändå något som präglat hela året på ett eller annat sätt. Trots att det är ett år sedan om ynka två månader så är det ju fortfarande närvarande.

Men som jag skrivit tidigare, jag kom ifrån det förvånansvärt lätt och smärtfritt, och verkar vara den som tagit det bäst. Klart att det fanns stunder då det var riktigt tungt, men såhär i efterhand så tänker jag att de borde varit tyngre, och fler. Jag tar det absolut som ett tecken på att det var rätt. Att jag någonstans redan visste att det inte var lönt att fortsätta, men att jag var för feg för att göra något åt saken själv.

Så, våren var ganska upp- och nervänd i stort sett. Men jag var ju i Barcelona i april. Mitt älskade Barca. Hade varit där en gång förut. Men denna resa gjorde att jag faktiskt var nära på att packa väskan och åka dit på längre basis för ett tag sedan. Men så tog jag en extra funderare och förstod att det kanske inte är så bra att fly det första jag gör. Jag behöver landa först. Jag behöver känna mig hemma igen.

På tal om hemma, ja. Jag flyttade i juli. Innan det bodde jag en månad i en halvtom lägenhet. Flydde så ofta jag kunde. Vilket jag även gjorde då den fortfarande var full, mellan mars och juni. Jag har Sofia att tacka för mycket där. Vi hade skoj. Gjorde mycket roliga saker.

Så sommaren flöt på fint. Jag levde i och för sig i något som kändes som ett förråd med alla flyttkartonger på liten yta när jag flyttat. Men jag var inte hemma så mycket. Det var möhippa, bröllop, reggae-festival, stugsemester och en massa spelningar osv som upptog min tid istället.

Sedan kom hösten. Jag kom i ordning i lägenheten och hade inflyttningsfest i början av oktober. Helgen efter passade jag och Sofia på att gå på releasefest för en snowboardfilm. Ett val som faktiskt förändrade bådas tillvaro kan man säga.

Hösten har ägnats åt Halloweenfester, fler filmreleaser, hemmakvällar, och ett jäkla smsande.

Snart dags att stänga året

Nu är julen nästan över igen. Sitter post sockerchock och matkoma, i min lägenhet efter att fått skjuts hem av syrran som skulle jobba.

Det var skönt att hänga i Ldkpg utan större stress i år. Inget åka redan på juldagen, eller komma dit sent för att inte kunna stanna så länge man vill. Nog för att jag åkte redan idag, men jag ska tillbaka över nyår, så det känns inte så tungt. Gött att kunna hänga i Göteborg och vara lite ledig också!

Ikväll ska jag få se Hobbit, äntligen! Jag är så pepp att jag skulle kunna spricka! Men först har jag några timmar att slå ihjäl. Finns mycket jag skulle kunna fylla dem med. Men vet inte hur mycket jag orkar. Kanske bara ska ta det lugnt. Eller så går jag och tränar.

Snart är det dags att börja knåpa på årsbästa-listor och liknande. Jag hittade faktiskt en början på en årskrönika som jag gjort kring nyår -10/11 i min dator för ett tag sen. Den handlar om Twitter och säger ganska mycket om vad det betyder för mig, även om fokus nog ändrats lite sen dess också: 

Genom att hänga på twitter har jag:

• Fått veta nyheter lite tidigare än de som inte hänger på twitter eller uppdaterar valfri nyhetssida konstant 24/7
• Fått veta vad som händer bakom valfri P3medarbetares kulisser/i dess privatliv
• Fått veta vad valfri p3medarbetare/stand up-komiker tänker på/stör sig på/skrattar åt
• Fått veta vilken av sveriges p3medarbetare/stand up-komiker som är intressantast/roligast/gnälligast/mest uppmärksamhetskåt eller bara trevligast.
• Fått väldigt bra citat att dela med mig av

Ja, det var 2010 det. Återstår att se vad jag kan få ihop för i år! :)

Stilnoja

Jag köpte en keps för ett tag sen. Har alltid velat ha en keps, men aldrig köpt någon eftersom jag inte vågat eller känt att jag skulle våga ha den på mig. Jag brukar istället ha en fäbless för att sno åt mig andra personers kepsar (och hattar) på fester och gå runt i dem. Men nu var jag på VIP-kväll på OneOff och kepsen jag sett där några veckor tidigare och blivit kär i var nedsatt 60%. Jag slog till. Kommer förmodligen inte använda den så mycket eftersom jag känner mig lite löjlig när jag har den bland folk, som att jag är för gammal för det typ. Samma känsla får jag när jag använder mina hörlurar bland folk.

Därför störde det mig när jag tidigare på dagen berättade för en kollega att jag tänkte köpa en keps om den var nedsatt att hon då frågade:

Jasså, är du en sån som byter stil när du byter kille?

Jag är ju inte sån.. Och vill verkligen inte att folk ska tro det. Speciellt förvånad blev jag när detta är en person som nu känt mig i tre år. Jag har visserligen lite blandad klädstil rent allmänt, men det är ju inget nytt. Street och skate ligger mig ändå närmast om hjärtat och har alltid gjort ;)

Dessutom att hon tycker att jag "bytt kille" är också lite märkligt då det är över ett halvår sen jag "bytte".

Livstecken!

Det har varit tyst på bloggen ett tag. Ett resultat både av att inte haft tid, men även av att man kanske inte riktigt vet var man ska ta vid efter ett inlägg som det senaste.

Har funderat kring det de senaste dagarna. Att det nog är dags att göra ett inlägg, få igång skrivandet igen. Det är ju trots allt ett av mina större intressen här i livet. Synd bara att det endast blir av sådana här dagar, när jag fastnar vid datorn istället för att göra saker jag tänkt göra, t ex städa.

Jag kommer inte nämna det som skrevs i förra inlägget mer än att det faktiskt känns som att det där var evigheter sen. Det har ju i och för sig gått ett halvår, så det är väl inte så konstigt. Men ärligt talat la jag det bakom mig väldigt snabbt. Sommaren kom ju. Med allt vad det innebär. Fullt upp, massor att göra. Jag flyttade och flängde sedan runt. Hade en bra sommar, jag är nöjd.

Trivs sjukt bra i min nya lägenhet förresten. Den är mysig, ligger bra och känns väldigt jag. Enda nackdelen är att den saknar balkong, men det är inget man tänker på just nu ändå :)

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Saker som hänt, saker som kommer hända, saker jag tänker på och saker som är viktiga. Men att fylla en bloggtext med ett halvår känns rätt onödigt. Så jag hoppar det. Man har ju även haft möjlighet att följa mig på Twitter, Instagram och Facebook ;)

Klump

Jag känner mig tom på nåt sätt. De här senaste dagarna har varit jobbiga.

Jag känner mig ensam också. Jag vet som jag skrivit tidigare att jag också är dålig på att höra av mig. Men jag tänker nånstans att när en vän går igenom något sånt här så hör man av sig? Man frågar hur hen mår, hur det går. Vissa vet väl knappt att jag fått lägenhet. Men det är klart, de har väl hört det från andra och tycker inte att de behöver fråga mig direkt.

Jag har inte riktigt haft ork att ringa folk. Jag har fortfarande för mycket i huvudet. Jag umgås visserligen med folk, absolut, och jag är evigt glad och tacksam att jag har de jag har runt mig. Men jag saknar också vissa personer. Personer man trodde var nära.

Hela den här grejen är ju så konstig. Jag flyter runt i nån mellanvärld. Men jag är rädd att jag börjar förstå nu. Det kan ju bero på att lägenheten har börjat fyllas med flyttkartonger och saker börjar nedmonteras. Nu vill jag ännu mindre vara hemma än tidigare. Jag vill inte se.
Därför går jag omkring planlöst på stan nu. Han håller på o flytta ikväll. Jag vill inte vara där. Vet inte hur det kommer att kännas när jag kommer hem till en halvtom lägenhet. Klumpen i halsen är ju redan på plats i alla fall.

Detta var nog ett av mina ärligaste inlägg. Jag kände att jag behövde skriva av mig. Jag pratar ju inte så mycket om det. Tänker mest.

Du, det löser sig, det gör det alltid

Det har hänt lite sen sist. Lägenheten är såld. Det känns både bra och vemodigt på samma gång. Vemodigt för att jag egentligen inte vill lämna den, såklart. Bra för att vi gick med vinst och att det är ur världen nu. Så att man kan gå vidare.

Dagen vi skulle skriva och helgen innan var förjävligt dock. Jag hade panik. Visste inte vad jag skulle ta mig till, var jag skulle, eller ville bo. Var och tittade på en andrahands-hyresrätt som inte kändes bra men som jag kände att jag kanske var tvungen att ta för att ha någonstans att bo. Nackdelen var att jag inte visste om jag skulle få behålla den efter sommaren. På måndagen var jag tvungen att bestämma mig. Då hände det...
För en månad sedan lade jag nämligen ut en tweet:

Ok, testar det här. Nån som har tips på boende i gbg åt mig? 26årig nyseparerad i stort behov av lgh? #gbgftw RT=guldstjärna

På söndagen, 20 dagar senare, började det meddelandet spridas. Det var någon som hittade det på #gbg-ftw-taggen och retweetade, alltså spred det till sina följare. Det var över 30 personer som skickade det vidare. Så på måndagen fick jag ett meddelande av en kille som sett att en annan kille lagt ut ett meddelande om att han skulle hyra ut sin bostad.
Jag kontaktade Ola, som han heter och frågade om lägenheten. Fick snabbt svar med länk till en hemsida med bilder och lite mer info. Sedan mailade vi och bestämde att jag skulle komma och titta på lägenheten samma dag. Så innan vi skulle skriva kontrakt med köparna av vår lägenhet åkte jag över till Lunden och tittade på Olas lägenhet. Det kändes bra. Ola är jättetrevlig och gav ett seriöst intryck.  Vi bestämde att vi båda skulle fundera några timmar och att jag sedan skulle höra av mig och tala om ifall jag ville ha den.  Sagt och gjort. Jag åkte till Frölunda.  När jag kom dit skickade jag ett sms till Ola och sade att jag gärna tar lägenheten om jag får den. Sedan gick vi in och skrev med köparna.  När jag kom ut därifrån fick jag ett sms från Ola där han skrev att vi kör på det och att han skulle fixa papper från hyresvärd och ett kontrakt.

Med andra ord var jag med lägenhet! Vi skrev kontraktet två dagar senare och jag flyttar första juli. Det handlar visserligen om ett andrahandskontrakt i detta fall också. Men jag har den i ett år. Så det känns som att jag ändå har gott om tid att hitta något annat. Dessutom ska det bli trevligt att flytta till Lunden och känna på en ny sida av stan :)

Så.. det känns på något sätt nu som att det löser sig. Det verkar ändå som att jag kommer ut på andra sidan, och att jag gör det helskinnad. Eller som pappa sa:

Herregud, du är ju som en katt. Du hamnar alltid på fötterna.

AFB - away from blog

Jag har inte bloggat på svinlänge. Först hann jag nog inte. Sen vändes min vardag lite upp och ner och jag har inte orkat. Orka skriva gör jag väl alltid. Men har inte orkat bry mig om att uppdatera överallt och framförallt inte orkat dela med mig.

Just nu består mina tankar och funderingar till största del av lägenheter och framtid. Jag känner mig förvirrad. Är dålig på viktiga beslut, får ångest av sånt. Då har det ändå gått snart två månader. Skit.

Vår lägenhet lades i alla fall ut till försäljning igår, och det känns tungt. Jag kommer att sakna den lägenheten. Har bott där allt för kort tid med tanke på hur länge jag väntade på att få den.

Lägenheten

Jag återkommer. Då hoppas jag på roliga besked och gladare toner.