Jag avskyr fortfarande armeringsjärn

Idag är det åtta år sen. Åtta år sen något fint togs ifrån oss.
Det känns helt orimligt att det redan gått så lång tid. Ibland känns det som förra veckan. Men mycket har i och för sig hänt sedan dess. Och jag gissar att man har präglats rätt så mycket av det. Jag tänker fortfarande ofta på det. Minst varje vecka skulle jag vilja påstå. Tänk att det gått åtta år men fortfarande tar en sådan stor plats av mitt liv och mina tankar. Men det kanske inte är så konstigt.

Ibland tänker jag att det var ödet. Att du, älskad av många, var meningen att finnas den korta tid för att berika våra liv. Varför var du annars tvungen att försvinna? Det är någonstans en tröst.

Mickael Bäkkman – Jag tänker på dig, Jag saknar dig, Jag hoppas att du vet och kan se det. Vi är många som delar sorgen. Och den sorgen kommer att finnas med oss, alltid.

Idag är en tung dag.