Höstfilosofi

Idag är det en såndär fin höstdag igen, solig och vacker. De dagarna kan jag faktiskt uppskatta. Annars är jag ju ganska stor motståndare till höst och vinter. Men idag ska jag se till att ta mig en härlig promenad igen. Gick en sväng från Gårda till stan igår, efter att ha ätit lunch med Ph. Det är alltid när jag går så, i min ensamhet med favoritmusiken i öronen, som jag får så härliga lyckorus. I dessa dagar är de annars ganska sällsynta, så det är skönt när de kommer. Många gånger är det nog faktiskt musiken som gör det, det är inte riktigt samma känsla om jag promenerar utan musik...åh, vad jag gillar min musik ;)
Jag tänkte för mig själv att jag trivs ju faktiskt väldigt bra här. Skulle inte vilja byta bort det! Vilket jag faktiskt alltid tänker på de där promenaderna, som om det bara är då jag kommer ihåg det...
Sedan när jag kom närmare stan och massa människor blev jag återigen påmind om att det är skönt att bo i en storstad, att bara vara en i mängden. Jag gillar inte när folk stirrar dömande på en. Men här behöver man inte tänka så mycket på det, det är ju så liten chans att man träffar de människorna igen ändå.
Hemma där alla känner alla är det tvärtom. Jag känner mig alltid så olustig när jag är där nuförtiden, det är ganska obehagligt faktiskt.. Jag hoppas verkligen inte att jag kände så när jag bodde där... Men nej, jag har nog ändrat mig lite på de snart tre åren här..