Vi behöver samlas mot den svenska idiotin

Igår tog jag med mig Ph och gick på ett arrangemang av Göteborg mot rasism. De visade en film; Hitmusik – Konsten att sätta rytmer till revolt, som handlade om musik med budskap om människors lika värde. En intressant och bra film. Sedan var det paneldebatt med tre musiker från Göteborg och en kille från Love music hate racism i england. Speciellt den siste hade mycket intressant att säga, och vi har mycket att lära och ta vara på från deras organisation. De pratade om hur vi i Göteborg och Sverige ska stoppa rasismen och framförallt Sverigedemokraterna. I England jobbar Love music hate rasicm med att samla folk med just musiken som gemensam platform. Musiken kan ena, alla älskar musik, och det är här vi finner kärlek. I England har de ordnat flera stora musikfestivaler, men flera tusen besökare. Vi i Sverige har långt kvar till det, men jag tror faktiskt att det skulle kunna gå att få igenom. Om man börjar med mindre arrangemang här i Göteborg och framförallt i förorter och kranskommuner. Jag kan inte tänka mig annat än att det finns mängder av musiker som skulle vilja ställa upp på en sådan sak. Jag tror även att det är bra om man blandar olika genrer. Så att vi kan nå ut till så många som möjligt.

Röda Bönor, Sveriges första feministiska tjejband
var med i filmen.

Samtidigt funderar jag på om det verkligen går att få folk att ändra uppfattning. De som röstar på SD verkar ha det så j*vla inpräntat, eller så får de det om man försöker argumentera med dem.. Jag vet faktiskt inte vad man ska göra åt det.
Killen från Love music hate racism sa något väldigt bra igår förresten. Han sa att ni ska inte lyssna på de som säger att det är demokrati och att man har yttrandefrihet och kan säga vad man vill som politiskt parti/väljare. Rasism handlar inte om demokrati det handlar om moral, och den moralen kan vi inte tillåta. Det stämmer. Jag har länge funderat över hur man ska svara de som tycker så, och om man verkligen har rätt att försöka stoppa ett politiskt parti. Nu vet jag vad man ska svara. Rasism har i historien bara visat sig vara idioti. Gång på gång har denna idioti upprepat sig, genom slaveri, kolonialism, förintelsen m.m m.m.. Vi har numera kommit så långt att vi vet att detta var fel. Vi har beslutat om mänskliga rättigheter. Att varje människa är lika mycket värd som alla andra. Vi har rätt att säga att rasism är fel. Vi har rätt att försöka stoppa den, och det måste vi göra, till varje pris. För att förhindra att samma historiska misstag begås ännu en gång (vi vet ju bätte nu, eller hur?).

Problemet är ju bara att människor verkar ha glömt. Nu pratar jag om de som precis som jag är emot rasism. Den stora massan. Eller beror det på att folk inte orkar bry sig? Man måste orka. Bryr vi oss inte blir katastrofen total.
Jag tror tyvärr att det är lite ute, eller fel, att vara aktiv i sådant här idag. Igår var vi inte alls många, och på demonstrationen i torsdags var det tydligen 140 pers. Jag vill se flera tusen. Igår fick vi se bilder från 70-talets demonstrationer. Vad kommer det sig att de var så många fler då? Kanske beror de på att de var mer inriktade på en speciell sak då, kvinnorörelsen, arbetarrörelsen etc. Men vi ÄR väl inriktade på en speciell sak? Vi måste nog bara förstå det.. Inte hålla på att tjafsa och dra in massa andra politiska åsikter. Vi måste komma överens. och det borde inte vara så svårt...Vi vill stoppa rasismen, vi vill inte ha sverigedemokraterna i riksdagen! That's it!
Jag kom att tänka på härom veckan då jag läste en debattartikel om sverigedemokraterna. I kommentarerna till artikeln hade en kille skrivit: "Det finns en grupp på facebook som heter 'Sverigedemokraterna – Nej tack!', Synd bara att det är en vänsterpartist som startat den, annars hade man ju kunnat gå med." Det ska inte spela någon som helst roll vilket parti man stödjer. Man ska kunna enas mot rasismen och SD ändå. Det var precis detta killen från England tog upp.. Vi måste ha en enad front, annars lyckas det aldrig.


Bra kolumn av Hillevi Wahl i Metro igår. (Japp, jag har snott rubriken, lite)


Tack för mig.