Vårfeeling

Idag är det vårigt vid Gullbergs strand! Man blir glad i hjärtat.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Skrattretande

Jag såg filmen Burlesque igår. Ganska cool och underhållande film. Men rätt töntig så klart. Jag brukar gilla töntiga musik- och dansfilmer. Och jag hade säker gillat denna bättre om det inte varit för att jag under hela första halvan av filmen hade känslan av att jag sett det förr. Eller rättare sagt, jag visste precis att jag sett det förr och var jag sett det. I en av mina favoritfilmer i högstadiet..

----SPOILER ALERT!---- Läs inte om ni inte vill veta vad filmen handlar om ;)

Småstadstjej har tröttnat på småstaden och sitt servitrisjobb. Drar till storstaden med sina surt förtjänade små slantar för att söka lyckan och hitta drömmen. Hon får tag på nåt schabbigt ställe att bo på, och gömmer resten av pengarna där (det blir inbrott på stället senare i filmen och pengarna är givetvis borta).

Hon hittar ett coolt ställe med tjejer som dansar utmanande. Tjatar sig till jobb på stället och får börja som servitris. Hon får tillslut dansa och uppträda med de coola tjejerna, men det är ju inte hela hennes dröm. Helt plötsligt är det något som krånglar och tjejen räddar dagen genom att visa upp sina sångtalanger. Hon är sedan en i gänget och blir populärast av alla.

Självklart finns det även en kille med i bilden som hjälper henne hela filmen. Om de blir ett par? Gissa själv.

Just det! Klubben har självklart problem med pengar och hotas att få slå igen.

När man tänker på det dyker fler och fler likheter upp. Förutom den solklara handlingen. Som tex som när kvinnan som äger klubben säger till tjejen att hon ska klä sig sexigare och visa mer hud.

----

Nå, vilken film är det jag beskrivit?

Hittade ett citat som förklarar precis hur jag tänkte:

Can you say Coyote Ugly? In fact, the scene during which Ali returns home to find her apartment in ruins and secret stash of cash missing is eerily similar to poor Violet Sandford’s situation in that 2000 film. Keeping with the Coyote Ugly connection, Tess is basically the bar owner Lil, but with a much deeper voice and a plastic face. And we can’t forget our quintessential bitch determined to make the newcomer’s assimilation as difficult as possible. In Coyote Ugly it was Rachel and in Burlesque we get Kristen Bell as Nikki.

It’s one thing to reuse an overused concept, but at least make some sort of attempt to spice it up a bit.

Hollywood tonight

Åh. Jag är kluven egentligen. Men jag kan inte hjälpa det, jag älskar den faktiskt. Och jag älskar videon. Jag är ju en sucker för dansfilmer, och jag önskar att det vore en film (snälla tala om för mig att det är)..

Jag är kluven eftersom jag inte riktigt gillar att de släpper nya låtar efter hans död. Var han med på det? Finns det en anledning till att han inte släppte dem själv? Var de inte klara eller ville han inte att de skulle släppas?
Jag måste erkänna att jag är dåligt insatt i vad som sagts och skrivits kring albumet innan det släpptes.. Kanske finns svaret på mina frågor redan. Men jag kanske inte vill veta svaret, jag vill nämligen inte veta att Michael inte ville att dessa låtar skulle släppas, då skulle jag bli arg.

Jag hatade Hold your hand, med Akon. Jag hatar Akon, och jag hatade låten för att den inte lät som Michael. Men denna gör faktiskt det. Även om den kanske inte var färdig och de har trixat med den efter hans bortgång så går den igenom. Jag lyssnar och tänker att han fortfarande finns kvar, och fortfarande gör fantastisk musik.




För övrigt har jag alltid önskat att jag kunde dansa som hon i videon.. Så cool.

Amanda kritiserar musik

Okej, jag kan erkänna att den är catchy. En sån där låt som man glatt sjunger med i och dansar till när man är ute. En såndär som sätter sig på hjärnan. Men det är ju bara för melodislingan. Det betyder liksom inte att den är bra, att det är en bra låt. Att den är musikaliskt godkänd och kan klassas som musik. Nej, det får den inte.

Det är så surt att man kan få cred och sälja bara för att man snor en gammal populär låt som alla känner igen och har en relation till (och de som är för unga att känna igen gillar den för att den är svängig). Det är ett fult knep. Att damma av en gammal dänga (och i detta fall även en sångerska). Lägga på en cheezy text på melodin och slänga in lite rap och beats där emellan. Jag vet att jag låter grinig och gammal, som att jag inte fattat grejjen. Men nu får det f*n vara nog. Först "The time (dirty bit)" och nu detta.

Skäms JLo. On the floor är bara pinsam.

Kass

Jag vet inte om jag sagt det tidigare, men jag är riktigt dålig på att hålla kontakten med mina vänner. Sämre än jag är på att uppdatera bloggen faktiskt, och det säger ju en hel del...

Jag upptäckte för någon vecka sedan att en före detta väldigt nära vän har fått barn. Typ i höstas. Och jag hade ingen aning. Jag skäms. Och jag blir mycket ledsen.

Faktum är att sist vi sågs, för snart två år sedan när vi möttes på krogen, sa hon att hon skulle höra av sig när hon åkte till Göteborg helgen efter. Det gjorde hon inte. Men jag gissar ändå att det är mitt fel att det blev så, att det var jag som slutade höra av mig först. Det är visserligen svårt när man bor på olika kontinenter, visst. Men det måste ju blivit såhär tidigare, nånstans innan. Synd bara att jag inte minns när.

Jag är inte arg, jag är besviken...

eller jo, jag är lite arg också. Men ilskan har lite runnit av under de två dagar som gått. Så nu är jag mest besviken. Jag vet egentligen inte om jag har "rätt" att vara det. Men i och med att jag känner känslan, så borde det väl vara rätt?

Jag är mycket för traditioner, det går inte att komma ifrån. Jag tycker att det är viktigt att fira saker, gärna som man alltid gjort, vilket är svårt, och det har jag lärt mig. Men någonstans vill jag alltid försöka. Jag försöker få högtider och annat att bli så bra som möjligt, på mitt sätt givetvis... Och det är väl det som är problemet. Mina känslor för traditioner och när det inte blir som man tänkt sig. Som jag tänkt mig.

Jag har vacklat fram och tillbaka, det har jag visserligen gjort, men det är bara för att jag vill ha det så bra som möjligt, på det bästa sättet. Jag har vacklat kring hur stort, hur många, hur dyrt, osv. Men en sak har jag ju vetat hela tiden. Jag vill fira min födelsedag på min födelsedag. Jag fyller 25 och det på en lördag dessutom, perfekt! Sedan kom käpparna i hjulet. Varför kan det inte bara rulla på som jag tänkt mig? Neeej då.

Nu sitter jag här, och vet inte om jag ska ha dåligt samvete för att jag skällt på folk, vet inte om jag ska vara rädd för vad dessa folk och andra runt omkring tänker och tycker. Men jag vet en sak, jag är fortfarande besviken. Och det tycker i alla fall jag ger mig en liten rätt att agera som jag gjort. Speciellt när jag är så tillmötesgående efteråt att jag är villig att flytta hela schabraket, från min dag. Det svider, men jag måste eftersom det är jag som är den medgörliga här.

Två dagar senare

Har ett tryck över bröstet som känns outhärdligt. Och jag tänker att det är såhär jag kommer sitta på kvällarna från och med nu. Ensam vid datorn. Plöjandes tre one tree hill på raken. Jag hatar att vara själv. Jag hatar att vara själv när jag inte valt det.